.

Satt och funderade på varför man har svårt för att förklara för sina närmaste att man e besviken/sur/ledsen...etc??? Det finns ju ett antal vänner man har som direkt kan "se" när något är fel och frågar.....men varför tar man inte upp det själv??

 
Vi (jag och Mange) har tillgång till samtliga kanaler nu här hemma och det har gått ett pat riktigt bra filmer på tv. Som jag brukar säga..."tänka" filmer. T ex... En kvinnas väninna gick hastigt bort och de hade gått och tjurat på varandra i flera veckor.....om baggateller!!!! Dom hade känt varandra i över 30år och sen skills de åt som ovänner för att de har sin J-A stålthet!! Nä....kasta den åt h-e när det gäller folk i din närhet! Gå inte och grubbla utan njut för dagen och ta upp irritationsmoment med dom direkt så man slipper jobbiga konsekvenser (stavning?)!!!!
Kan det vara så att man blir sur och reagerar för skit saker bara för att det finns något som ligger och gror i bakgrunden?? Usch ja...jag e irriterad. Tycker man ska öppna munnen och berätta vad som gnager på själen!!

*puh*
Så ja...nu fick jag ut lite av min frustration! =) Ska fortsätta med maten!

Tjing