.

Pratade med pappa innan idag (?) och han berättade att grannens fru hade dött natten till idag. Usch...tänk att förlora någon som man älskar och har älskat i så många år. De fick reda på att hon hade cancer precis innan jul 2008. Snacka om att hon fick en chockartad julklapp. Efter en månad finns hon inte längre! EN MÅNAD!!?? Visst va det skönt för henne att slippa lida så länge osv MEN....tycker så fruktansvärt synd om de efterlevande. Tur han har pappa som granne som alltid ställer upp när folk mår dåligt! *stålt dotter*

Pratade med Mange efter det att vi fått reda på detta och vi va båda rörande överrens om att livet är rent för kort för att gå och tjura, vara irriterad, arg, förbannad osv. Visst....är det någon som sårat dig enormt så kanske det inte går att förlåta men för ens egen skull ska man ta hand om varandra. Tänk om du mister din käreste i morgon?? Nä....jag ska försöka tänka på det varje gång jag blir irri... "Va det så farligt egentligen??"
 
Oj vad jag blev djup så här kl två på natten..*ler* Men man sitter gärna och tänker här i sin ensamhet! =)

5 timmar kvar!!

Tjing