.

Jepp...nytt år och nya besvikelser. Mmmm...jag vet att jag är negativ just nu men ibland undrar man hur folk tänker. Min familj har haft motgångar som man inte ens önskar sin värsta ovän.... Vi har klarat av detta och då tror man att man blir starkare som familj och stöttar varandra. Varför ska man då hacka ner och såra den människa som alltid ställt upp i vått och torrt?? Även om denna människa som sårat står mig nära i "familjenivå" kan man undra om vi verkligen är släkt. Jag hade ALDIGT kunnat trycka ner en annan människa så som "den" har gjort idag! Det finns personer som jag absolut inte vill se gråta....som jag vet gråter för att de är så pass sårade att de inte klarar av situationen. Men det menar jag min pappa.... Första gången jag såg honom gråta var när min mamma dog och jag var sexton år. Han är en "stark" person som ALLTID ställer upp för nära och kära. Vi har kämpat tillsammans...både när det gäller min mamma, morfar och farmor.
Nu fick han ett bakslag idag av en av "oss". Som en blixt från klar himmel kommer en jävla utskällning... VARFÖR???? Hur mycket kan en människa tåla? Har inte han genomgått mycket som det är? Alla känner sorg och förtvivlan över att se våra mor- och farföräldrar tvina bort men ska man verkligen vara så egoistisk att man inte fattar att vi alla har det jobbigt!?
Pappa ska veta att jag stöttar honom in i det sista om det så ska innebära att jag blir ovän med denna personen.... Jag vet att han älskar sin familj över allt annat och skulle offra sitt liv för att vi ska vara lyckliga. Och jag gör detsamma för honom..... Finns ingen som ska såra min familj eller mina vänner utan att ha belägg för det!!! Stick in kniven och ni får två tillbaka.....räkna med det!!!

Ville bara säga det....